Att bli bjuden på pannkaksfrukost är bra. Att tillbehören till pannkakorna är de godaste och fräschaste man kan tänka sig försämrar inte saken. Uppskurna nektariner, melon, mango (och andra exotiska frukter som jag tyvärr inte tål), glass och riven choklad… Kan pannkakor bli bättre än så? Jag har då aldrig ätit några iaf. Och när man till all denna lyx får sällskap av en massa trevliga vänner, då gör det inget att man är trött, dagen är dömd att bli rätt bra ändå.
Det var pannkaksmannen som bjöd på frukost. Även kallad Anton. Mina vänner har nämligen avgivit ett kollektivt nyårslöfte, att någon ska ordna gemensam frukost den första lördagen varje månad. Personligen så ger jag inte mycket för nyårslöften i vanliga fall, folk brukar ändå bara bryta dem. Men när ens vänner bestämmer sig för att fixa gemensam frukost en gång i månaden, då kan man ju inte gärna ha någonting emot det.
Tack för frukosten Anton!
