Träd i träd
Promenerade över en kyrkogård. Där växte en ask. Men asken var lite trasig. Och i den växte ett nytt litet träd! Först tänkte jag att den var värd åt ett av sina egna barn. Att den sått sig i sig själv liksom. Men det visade sig vara en liten kastanj som växte däri.
Det intressanta med det är att kastanjens frön ju inte är någonting mindre än kastanjer. De är inte precis några lätta små frön som fångas av vinden och flyger iväg för att börja växa någon annanstans än under sitt moderträd. Utan de är helt beroende av djur som bär iväg dem till andra platser. Och ovanför det nya lilla kastanjeträdets växtplats asken fanns ingen mammakastanj utan närmaste växte en bit bort. Alltså har någon (högst troligen en människa även om det förstås teoretiskt skulle kunna varit en ekorre eller fågel också) tagit upp en kastanj, burit med sig den och sedan lämnat av den i asken. Där den lilla kastanjen lyckades slå rot! Kanske en människa som är som jag. Som tycker om kastanjer för att de är så härliga att hålla i. Och som plockade upp en kastanj under det stora moderträdet. Och som njöt av att känna det lena fröet i sin hand. Och som sen gick förbi asken och fick ett infall att lägga kastanjen där. Och som sedan gick därifrån tänkandes att kanske, kanske slår den rot och börjar växa i asken. “Det vore roligt!”
Och kanske, precis som jag skulle kunna göra, sedan dess låtit kastanjen i asken falla i glömska. Och kanske en dag har personen återigen vägarna genom kyrkogården och blir lika glad som jag vid upptäckten av en liten kastanj som slagit rot uppe i en ask. Kanske var det till och med jag som la kastanjen där i asken någon gång för lagom länge sedan.
