plaTines braigheter

Fuktigt och kallt. Blött och blåsigt. Regn och rusk. Mörkt och lerigt. November.

Solen har gömt sig långt bakom en massa av gråa moln där den bestämt håller sig undan. Gräsmattorna har blivit till leråkrar. Alla vackra löv har förvandlats till en tröstlös sörja på marken. Och regnet, det bara fortsätter att strila och strila. Fyller mer vatten till de redan översvämmande vattenpölarna som tar allt större del av gatan och trottoarerna i besittning. Bilarna orsakar små gråbruna kaskader när de kör förbi och fotgängarna får visa prov på sin smidighet när de håller sig undan för dessa samtidigt som de med små eleganta gasellhopp tar sig över pölarna för att komma över gatan.

Vad gör man i detta väder? Kurar hemma i värmen? Spolar upp ett varmt bad? Tar fram en god bok och kryper upp i soffan med en kopp te? Kanske senare. Men först? På med regnkläderna och sydvästen såklart! Vantar och halsduk! Här ska höststädas!

Gör så här:
(OBS: Av många förbipasserande rekommenderas inte följande aktivitet för barn över 6 år. Du bör därför vara lite tålig när det gäller att få konstiga blickar.)

1. Följ vattnet neråt gatan tills du hittar en stor vattenpöl där det normalt brukar vara en avloppsbrunn. Om avloppsbrunnarna syns som vanligt och vattnet verkar rinna ner fint i dem får du leta reda på någon bättre gata. Försök någonstans där det finns mycket träd i närheten.

2. Leta upp en pinne. Det bör vara en lite kraftigare pinne. Man tar gärna första bästa närmaste pinne och det är inget fel med det. Jag gör nästan alltid så. Det är bara att om det råkar vara en ganska tunn och klen pinne (vilket närmaste pinne ofta är) kommer man att behöva gå iväg efter en ny ganska direkt, eftersom den då nästan genast kommer att gå sönder. Men det gör ju ingenting egentligen. Man har ju inte brottom.

3. Nu gäller det att lokalisera var avloppsbrunnen befinner sig under all den bruna vätskan. Det här kan vara lite klurigt och har man valt en klen pinne går den ofta sönder redan under detta steg. Om man har varit seriös och tagit på sig gummistövlar är det lättast att kliva ner i vattenpölen och känna sig fram med fötterna utmed trottoarkanten. Detta rekommenderas dock inte om man har hål i sina stövlar, som jag har. För då blir man väldigt blöt om fötterna. Om man inte vet att man har hål i stövlarna är det dock ett bra sätt att ta reda på det. Har man hål i stövlarna eller har andra skor på sig rekommenderar jag istället att man sätter sig på huk på trottoaren och känner efter med pinnen på pölens botten genom att exempelvis dra den i zickzack ut och in längs trottoarkanten. Om det känns hårt och raspigt är det asfalt man känner, om det känns mjukt är det löv och mojs. Löv och mojs måste bort för det är en indikation på att gatubrunnen kan finnas precis där under. Därför försöker man med pinnens (eller den hela stövelns) hjälp skrapa och gräva bort det mjuka.

4. Plötsligt känner du att någoting har hänt. Du kanske just har lyckats få grepp om och välta upp en stor koka med mojsblandande löv med din pinne. Vad du känner är en rörelse. Eller kanske du bara anar den. Allt vatten i pölen, som tidigare legat relativt still (bortsätt från ditt plaskande alltså), har nu börjat verka målmedvetet på något sätt. Du har hittat avloppsbrunnen!

5. Lyckligt och febrilt ökar du takten på ditt grävande och rotande. Har pinnen inte gått av tidigare är det vanligt att den gör det nu. Eller att nästa går av nu. Du ser hur vattnet sugs ner i de hål du åstadkommit och ett sörplande ljud uppstår. Enklast på det här stadiet brukar vara att köra ner pinnen i ena änden av en springa i gatubrunnen och sedan sprätta/lyfta bort det som sitter fast i springan med pinnen. Ett tips är att sprätta bort ifrån dig istället för emot dig eftersom löven och mojset som du får loss kan vara rätt så… mojsigt… och därför kanske inte är så trevligt att få på sig. Nu kan det också hända att man inser att en alltför bred pinne inte heller är helt optimal, eftersom den inte går ner i springorna. Men det är inte ett speciellt vanligt problem så oroa dig inte för mycket över det i förväg. Hur som helst skrapar och sprätter du för fullt nu, för det gäller ju att hinna frigöra alla springor i gatubrunnen innan vattnet i pölen tar slut. Ett annat problem som man snabbt upptäcker är att de löv och det mojs man fått loss gärna vill följa med vattnet tillbaka och lägga sig och täppa till springorna igen. Detta undviker man till exempel genom och sprätta iväg lövmojset en bit. Här gäller det dock att vara nogrann med att inte sprätta just när någon eller någonting (exempelvis en bil) passerar, eftersom det passerande kan reagera negativt av att få mojs på sig.

6. När man rensat alla springor från löv och mojs och det sista vattnet hittat ner i brunnen brukar man märka att det sitter ett par stenar fastkilade i springorna. Ofta har man märkt det redan tidigare genom att det inte går att dra pinnen hela vägen genom en springa, eller genom att pinnen går av när man trots det försöker. Men när pölen är tömd så kan man dessutom se att det som hindrat en är stenar. Dessa kan ibland vara relativt lätta att bända loss med pinnen, men ibland är de omöjliga att få bort och man undrar om det är en ångvält som har kört över dem och tryckt fast dem. Och för all del, det kan det ju vara. Så bli inte alltför ledsen om du inte kan få bort dem. Du har gjort ett bra jobb ändå!

7. För att förhindra att gatubrunnen blir tilltäppt direkt igen brukar jag skrapa ut lövresterna som blivit kvar runt brunnen en liten bit, så att de inte kan åka tillbaka med nytt regnvattnet som rinner längs trottoarkanten ner i brunnen. Sen är det klart! Med samma typ av “rejält renrensat”-känsla som när man tandtrådat tänderna eller rengjort muskulan i musen stegar jag nöjd vidare till nästa pöl eller tillbaka hem. Efter ett sådant väl genomfört uppdrag kan det vara dags för ett varmt bad (särskilt om man hade hål i gummistövlarna), eller att bara krypa upp och mysa i soffan. Eller varför inte sätta sig i fönstret och titta på när gatusopmaskinen kör förbi och borstar upp de bortstädade löven?