Linbanepost
På en promenad i ett småhusområde upptäckte jag någonting som gjorde mig mycket glad! En sån där sak som många nog pratar om att “åh, vad praktiskt det vore”, men som trots sin enkelhet aldrig blir genomförd. Här hade den dock blivit genomförd och det är precis såna småsaker som kan få mig att känna att världen kanske inte är så hopplös trots allt!
Vid grinden till en av tomterna jag passerade satt en brevlåda. Precis som vid alla andra grindar, trodde man vid första anblicken. En helt vanlig smutsgul halvrostig liten brevlåda. Men någonting var ändå annorlunda med den här brevlådan. Varför sträckte sig ett snöre upp från brevlådan till ett fäste i husets fasad? En tvättlina på så låg nivå? Nej… kunde det vara så som jag ville att det skulle vara…? Jag vågade knappt tro det.
Men jodå. Istället för att sitta fäst på en stolpe hängde den här brevlådan på en några meter lång vajer mellan grindstolpen och ett fönster i huset. Parallellt med vajern hängde även ett snöre som i ena änden var fäst i brevlådan. Någon hade alltså genomfört det som de flesta bara drömmer om! Någon hade sett till att kunna läsa morgontidningen. Utan att först behöva huttra ut i kylan för att hämta den. Här var det bara att öppna fönstret och hala in!
Egentligen är det verkligen lite konstigt att inte fler har sådana anordningar. Morgontidningen vill man ju kunna avnjuta innan man klätt på sig och gjort sig i ordning att möta dagen. Medan man är i ett sådant där skick när man inte vill träffa någon och inte heller bli sedd av någon. Men ändå är det som om folk bara kan skämta om en sådan sak som att göra det möjligt att hala in brevlådan från fönstret, att det inte är någonting som man faktiskt genomför. På riktigt. Vill man ha sin tidning får man allt gå ut och hämta den. Oavsett väder. Så är det liksom bara.
Men här var någon som bevisat motsatsen. Som visat att man får vara lite busig och lat och att man faktiskt kan genomföra projekt trots att de kanske ses som barnsliga. Och sådant ger iallafall mig inspiration och hopp!
