Ett rör frallor
En dam kom fram till mannen i kassan på Konsum. “Det är ena konstiga brödpåsar ni har…” Hon höll upp en sådan där långsmal papperspåse som det är meningen att man ska stoppa en bagett i. Genom påsens plastfönster kunde man se att hon stoppat in ett antal småbröd av fralltyp som lagt sig i en rad och fyllt upp den smala påsen. Jag kunde inte låta bli att le. Det såg så sött ut och jag bestämde mig genast för att alla frallor jag inhandlar framöver absolut ska läggas i bagettrör. (Synd bara att jag själv inte äter frallor.)
“Oj! Men vi har större påsar också. Bredare.” Mannen i kassan visade påsarnas storlek med händerna och började förklara var de låg.
“Äsch, nu har jag ju redan pillat ner dem i den här påsen.”, sa damen lite otåligt och verkade så komma till sitt egentliga ärende. Hon pekade på det nedersta brödet genom påsens fönster. “Ni hade bara en fralla…”, sa hon och tittade lite klurigt på honom. “Är de här också frallor?” Hon visade på de andra småbröden i påsen; några hade frön på sig och några var lite mörkare i färgen, antagligen någon fullkornsvariant.
Plötsligt förflyttades vi till ett stånd på Hötorget. Den annars ganska tråkiga mannen på Konsum förvandlades till frukthandlare som i sitt marknadsstånd sprack upp i ett brett leende och nöjt utbrast: “De är det för dig!”.
Damen svarade med ett av de hjärtligaste kluckande skratt jag hört. Så gav hon honom en glimtande blick och började gå inåt affären. “Då ska jag bara hämta det andra jag skulle ha också.” Och medan hon drog sig iväg in bland hyllorna gled Konsum tillbaka från sin tillfälliga förvandling och blev återigen sitt gamla vanliga jag. Varor packades upp på bandet, blippades och åkte vidare för nerpackning. Standardfraser utbyttes, betalkort drogs, koder trycktes och kvitton överräcktes.
Men kvar i magen satt en liten glad fjäril, som hade observerat och som inte tänkte glömma.
